Opera om ett par skor

Tisdagskväll och fortsatt nyårslov minsann. Jag kan inte klaga på livet i Öster.
Just nu håller jag på att packa inför vår lilla tripp till Filippinerna och ön Palawan. Enligt väderprognosen ska det vara 25-32 grader med sol varje dag. Jobbigt läge.

I dagarna fyra har jag nu firat det nya året. Ormåret. Slut på drakar, in med snokar! 2013 ser ju ut att bli något alldeles fantastiskt, och Hongkongeserna själva verkar inte klaga över att fira nyår två gånger per år.

Det nya året har ringts in med en nyårsaktivitet per dag. Höjdpunkten var fyrverkerierna över Victoria Harbour igår kväll. En symfoni av smällar, explosioner, rut och dunder som varade i nästan 25 minuter. Och givetvis passade arrangörerna på att spela ”Happy New Year” av ABBA i högtalarna på Avenue of Stars där jag, Rebecca och Thomas kurat ihop oss med en flaska bubbel, Daim-kolor och vindruvor.

En annan bisarr nyårsupplevelse var den kantonesiska operan i västra Kowloon. Jag såg en uppsättning av Hamlet på Kronborg i Helsingør sommaren 2007 som utfördes som en kinesisk opera. Det var mycket cymbaler, mycket konstiga trummor, överdrivet mycket smink på operasångarna och sången lät ungefär som katters mjauande. Dagens föreställning var inget undantag och vad jag förstod på textningen så handlade operan om en kärlekskrank kvinna som ville ha en soldat. Centralt i handlingen för hela första akten var att kvinnan skulle ge en sko till soldaten, men soldaten fick bara en sko. Och det gick ju verkligen inte för sig. Dessvärre tröttnade vi efter första akten och gick till ett nudelhak och åt dumplings istället. Men den kantonesiska operan kändes väldigt genuin för det var ont om västerlänningar där och teatern var inne i en stor lada som byggts upp med endast bambustavar, plankor och gummiband.

Nu ska jag packa ned det sista i ryggsäcken. Jag vet inte hur internetåtkomsten är i Filippinerna, så det kanske inte blir någon uppdatering förrän i början av nästa vecka. Ni får hålla till godo med karnevalen i Venedig och Hedvigs betraktelser i Bologna så länge. Inte fy skam!

Söndagens största lärdom: Ordet ”facerape” finns inte i engelskan. I alla fall inte med innebörden att någon använder ens Facebook-account för att skriva olämpliga saker.
Sak jag måste bli bättre på:
Laga omelett. Eller i alla fall att steka omeletten. Den smular alltid sönder och blir snarare äggröra med svamp och skinka än en fulländad omelett.
Söndagens missförstånd: ”I love my genes!” låter exakt samma som ”I love my jeans!”.
Tisdagens begär: Semla. Hittade ingen. Fick tröstäta en croissant istället.
Resfeber: Hög
Feber: Låg.
Weber: Max. Eller kanske Alfred. Han är lite mer underdog jämfört med sin brorsa.
Bästa (nästan fullständiga) anagram: Malariamedicinen jag ska ta i Filippinerna heter Lariam. Det ni!
Bästa dryckeslek: Horse Race. En kortlek kan användas till så mycket.

[ssba]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *