När Smålands blev rött

I 40 år har Smålands nation varit känd för att sticka ut bland Lunds nationer. Nationen med den socialistiska, veganska, feministiska och anti-rasistiska inriktningen på Kastanjegatan särskiljer sig. Men det har inte alltid varit så.

Publicerad i Lundagård nr 9/2012.

Vid ett träbord på Studentgården i Skanör sitter ett femtontal personer med vita kaffekoppar och diskuterar. Ljudet från havets svall och Falsterbotågets tutande tränger igenom den svenska sommaren. Det är fredagen den 16 juli 1971 och samtliga personer vid bordet är studenter tillhörande Smålands nation. Det de sitter och diskuterar mellan kaffemjölk och sockerbitar är vilka målsättningar Smålands nation ska ha som första progressiva nation i Lund.

Att de sitter där beror på utgången av ett nationsmöte i gillestugan på Korpamoen vid Kastanjegatan ett halvår tidigare. Smålands nation hade vid den tiden drygt 2 000 medlemmar och inte mindre än tre relativt nybyggda bostadshus. Då rådde ingen studentbostadskris som i dag. Tvärtom stod flera lägenheter tomma vilket gjorde att nationen gick back. Dessutom började medlemsantalet att svikta och nationens verksamheter hade inte tillräckligt många besökare. Frågan om kårobligatoriets vara eller icke vara var het redan då och studentkåren konkurrerade med nationerna om de sociala verksamheterna då också. Valrörelsen kretsade kring att nationen var i behov av förändring. Kuratorskandidater talade om att nationen måste hitta sin identitet och komma ur den rådande ekonomiska krisen.

I eftersvallet av 68-rörelsen hängde vänstervågen kvar i världen, så även bland Lunds studenter. Vissa av dem ville bryta sig loss från punschromantik, fracksittningar och en traditionell universitetsmiljö och istället fokusera på samhällsfrågor och politik. I slutet av 1960-talet hade universitetet byggt ut och personer utan studievan bakgrund fick nu möjlighet att läsa på universitetet. Många av dem kände sig inte hemma i den mer traditionella studentmiljön. En strömning som ledde fram till kuppen på nationsmötet.
– Det var ett gäng studenter som kuppade och blev valda. Men en kupp i Lund är ju inte mer än att det är en majoritet på valmötet som röstar för, säger Gösta Lempert som var kurator 1976.

Nationen skulle bli mer progressiv. Under våren 1971 arrangerade nationen flera politiska studiecirklar och lyckades locka många besökare. Nationen kunde rida på vänstervågen och blev snabbt populär. All politisk åskådning var tillåten på Korpamoen, men den dominerades av alla möjliga inriktningar på vänsterkanten.
– U-rörelsen, det vill säga intresset för underutvecklade länder, bidrog till att Smålands nation blev progressiv. På Smålands fanns studiecirklar och grupper som arbetade aktivt med dessa frågor, berättar Mats Andersson, kurator på nationen 1973.
– De smålänningar som ville ha ett mer traditionstyngt studentliv sökte sig till Kalmar nation och de som var mer radikala gick till Smålands, berättar han.

Innan den nya inriktningen kännetecknades nationen av många teologistudenter med småländsk härkomst, vilket kan ses i nationens stipendier i dag. Men alla medlemmar har inte gillat nationens politiska inriktning. De senaste 40 åren har flera gamla nationsmedlemmar och kuratorer hört av sig till nationen och försökt påverka den till att återgå till att vara en mer traditionell studentnation. I början av 1990-talet fanns ett sällskap som kallade sig Nya Smålands Studentförening för de smålänningar som inte ville tillhöra en progressiv nation. En av kritikerna är Finn Bergstrand, kurator på Smålands nation 1959.
– Det är ju upp till dagens studenter att bestämma hur de vill engagera sig, men varför måste man göra det genom en nation? De borde ju istället ha bildat en förening för att syssla med politik och förändra samhället. Det är det sorgliga med Smålands nation, gökbeteendet. Man letar upp ett bo, lägger sina ägg där och stöter ut de andra fågelungarna, säger Finn Bergstrand.

Det var under de där dagarna i Skanör i mitten av juli 1971 som nationens nya målsättningar skrevs ned. I år, drygt 40 år senare, domineras fortfarande nationen av samhällsfrågor och politiskt engagemang på vänsterkanten på ett sätt som är självklart för studenter i Lund. Men att det är fyra decennier sedan som Smålands nation blev progressivt är inte något som dagens medlemmar i Smålands uppmärksammar särskilt mycket.
– Vi har inte haft något jubileum eftersom det inte varit någon som orkat dra i det, berättar Leonard Berge, nationsombud på Smålands nation i dag.

Även i dag har nationen sviktande ekonomiska tider, men Leonard Berge ser ljust på framtiden.
– Smålands nation kommer definitivt att finnas i 40, eller kanske 100 år till! I en eller annan form fortsätter vi att finnas, säger han.

[ssba]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *