G som i Graduation Day

Igår var det dagen G – G som i Graduation Day. Onsdagen 18 maj låg så otroligt långt fram i tiden när vi med stapplande steg klev in i Pulitzer Hall i augusti. Men nu var stunden kommen och alla vi journaliststudenter skulle ta examen.

IMG_5027Dagen började ganska lugnt. Jag hade redan bestämt mig för att ha den ljusgrå kostymen från Hongkong, vit skjorta, mina gamla Drumcorps-skor och sedan slips. När jag tog studenten från Campeon för drygt åtta år sedan köpte jag en ljusblå-mörkblå-randig slips. Precis samma färger har Columbias examensdräkt, så den passade ju utmärkt även för det här tillfället.

En bastant frukost med gröt och kaffe, sen kilade jag iväg till campus strax innan nio iklädd en ljusblå fyrkantig hat och en ljusblå gown som gick ned till vaderna. De här examensdräkterna går inte att hyra (om man inte känner någon som tagit examen sedan tidigare), så $62 har jag fått betala för den här utstyrseln som ska bäras en dag… (Kanske kan man göra om delar av den till kimono?)

På campus var det kaos. Drygt 5000 studenter ska utexamineras samtidigt och drygt 25000 familjemedlemmar och vänner vara där samtidigt. Vi som skulle ta examen fick gå in via norra ingången och sedan leta reda på vår respektive fakultet. Journalistskolan var längst fram, nästan vid School of Arts, och jag hittade snabbt en del kompisar att hänga med. Alla var så uppspelta! Det var lite molnigt och svalt, vilket var skönt eftersom dräkten inte andades alls.

IMG_5119När klockan blev 09:30 marscherade vi in som en av de första fakulteterna till tonerna av den brittiska klassikern Pomp and Circumstance. Vår piazza, eller själva torget på campus, hade byggts om med stora läktare längs sidorna och ett stort stort podium framför Low Library. Sedan var torget täckt med stolar och staket och publiken fick sitta på södra sidan av 116:e gatan som skär genom campus.

Det tog nästan en timme för alla studenter och fakulteter att marschera in och paradlåten spelade på repeat. Sen tystnade musiken delvis och dekanerna, rektorerna och övriga akademiska storheter fick komma in och sätta sig på podiet. En av dekanerna höll ett kort anförande, och sedan kom examenstalet från självaste Ban Ki Moon. FN:s generalsekreterare, som ju ska gå av i år, skulle bli hedersdoktor på Columbia så han sade några väl valda ord om att lyssna till klimatforskare och att vi som akademiskt utbildade hade ett ansvar för att utveckla samhället i rätt riktning.

IMG_5141Efter Ban Ki Moon kom rektor Lee C. Bollinger, som också vågade prata om ansvar och att inte lyssna på populister. Också ett riktat tal mot populism, nationalism och Trump, utan att hans namn nämndes, vilket var retoriskt skickligt. När han pratade om hur viktigt ”Freedom of the press” är jublade hela journalistskolan så pass högt att han fick ta om delar av talet.

Därefter följde hedersutnämnanden och sedan dekanernas tal. Varje fakultets dekan höll ett drygt tre minuter långt tal där de förklarade för rektorn varför just deras studenter skulle få examineras. Vissa tal var bättre än andra, men det roligaste att titta och lyssna på var jublet från respektive fakultet. På sätt och vis påminde examensceremonin om en fotbollsmatch, för varje fakultet hade tagit med sig sin egen ”maskot”. Teacher’s College hade med röda äpplen, teknologerna luftfyllda plasthammare, Bernard College en orange tiger (eller om det var ett lejon?), konstskolan hade tamburiner, Business School stora, falska dollarsedlar som de kastade omkring sig, SIPA (som är den fakultet med flest internationella studenter) hade flaggor från respektive land och vi journalister hade papperstidningar att vifta med.

IMG_5215Alla fakulteter blev godkända och rektorn sade några korta ord, sedan marscherade dekanerna ut ut till tonerna av Frank Sinatras ”New York, New York”. När de sista var ute satte de igång Jay-Zs ”Empire State of Mind” och alla fyrkantiga hattar började att gunga i takt till musiken – ett kul avslut!

Efter lite om och men lyckades vi tränga oss tillbaka till journalistskolan där föräldrar och vänner väntade. Mamma och pappa stod redo vid Brad’s café för att ta en snabb lunch där och dricka lite vatten. De fick även hälsa på mina kompisar och vi fotade gruppbilder som bara den.

IMG_5236Vid tre började nämligen nästa ceremoni, och det var utan den festliga examensklädseln utan folk bar kostym och klänning istället. Vi var i Alfred Lerner Hall och vi, drygt 350 studenter, satt i mitten och våra anhöriga runt omkring. Det inleddes med ett nytt tal av vår dekan, utnämnadne av de flitigaste studenterna under året och sedan talade BBC:s utrikeskorre Lyse Doucet. Det var både peppande och allvarligt. Sen följde namnupprop och examensbevisutdelning som ni kan se här.

Efter ceremonin var det mingel utanför skolan och både Stewart och Nasar kom och kramade om en en gång till. Min kompis Diana var också med, och tillsammans med mamma och pappa gick vi sen hem till mig för att skåla i skumpa, innan vi åkte ned till Macondo West på Greenwich Avenue för att äta middag.

Diana skulle jobba dagen därpå och mamma och pappa var trötta så de tog en taxi hem. Jag fortsatte ned till 11:e gatan för att möta upp Åsa och gå till en bar där det var gratis happy hour för oss fram till 11. Det var inte så många MA-studenter där så vi gick vidare till ett annat ställe där några andra fanns. De tittade på en dragshow och vi slog oss ned för en drink innan vi bröt upp. Tyvärr splittrades vi i två halvor då Sieeraj jättegärna ville gå och dansa medan jag och Stephen jättegärna ville sjunga karaoke. Sagt och gjort så marscherade vi vidare till Sing-Sing och tre (!) timmars karaokesjungande. En sista 4 am-pizza blev det också innan vi satte oss i taxin hem, trötta och lyckliga över att examen var i hamn.

IMG_5355

[ssba]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *