Category Archives: Loggbok i den doftande hamnen

Loggbok i den doftande hamnen

Add & Drop, Add & Drop

Nu har terminen startat och jag har haft mina första föreläsningar. Jag känner mig fortfarande väldigt förvirrad när jag vandrar runt bland alla höghusen som utgör Campus. ”When you reach the bottom of one building you are on the top of another” som en tysk utbytesstudent uttryckte det. Men jag har börjat hitta genvägarna nu, men det krävs planering för att komma med rätt hissar och hinna i tid till föreläsningarna.

De första föreläsningarna har varit ganska lugna och fokuserat främst på kursplan och kommande läxor och prov. Vi ska även ha obligatoriska seminarier utöver föreläsningarna, och anmälan till dessa seminarier kommer ut direkt efter att föreläsningen slutat. Detta har resulterat i större belastning av kurshemsidans servrar och sega anmälningar, vilket fått många kursare att svära högt över att tvingas ta en seminarietid 9 a.m. en måndagsmorgon.

HKU tillämpar ett kursvalssystem där terminen inleds med Add&Drop-period. Det innebär att jag kan gå på alla föreläsningar jag vill de första två veckorna och sedan välja vilka fyra, fem eller sex av de kurserna jag vill fortsätta läsa. För mig, som gärna planerar ett halvår i förväg och fyller varje rad i kalendern, blir detta ganska frustrerande. Jag har fått välja bort flera kurser för att de krockat med varandra och det är mycket pusslande för att få allt att gå ihop. Men i slutet av nästa vecka borde mitt schema bli hugget i sten och jag hoppas att jag har flyt med seminarietiderna.

Å andra sidan ska jag verkligen inte klaga. Min roomie Thomas är inte här på utbytestermin, utan som ”visiting student”. Han har inte fått sitt studentvisum ännu och därmed inte fått access till HKU-portalen, som vi använder för att registrera oss på kurser. Det tråkiga är att administratörerna på HKU inte vill hjälpa honom ett dyft, trots att han betalat tiotusentals kronor för att läsa vid just det här universitetet. Så i nuläget vet han inte vilka kurser han får, kan eller ska läsa, eller ifall han kommer få ett studentvisum och stanna i HKSAR. Så mina kursval är ju ett ganska litet problem i jämförelse.

Fick för övrigt höra ett kul citat idag på en av föreläsningarna av en skotte med härlig accent som pluggade i Manchester vanligtvis. När jag berättade att jag var från Sverige utbrast han:
”Oh, from Scandinavia, right? So you are one of the beautiful people?
följt av…
”There are so fucking many scandies here”.
Kanske inte en komplimang direkt, men så många skandinaver är vi inte. Däremot sticker de flesta nordeuropéer ut i den stora massan med en klädstil som påminner om smart casual, längden och den ljusa hyn. Kan kanske vara därför.

Idag hade jag även min första lektion i mandarin för nybörjare. Den inleddes med att läraren talade om hur mycket hon hatade engelska. Sedan fick vi göra ett diagnostiskt test för att visa hur lite vi egentligen kunde. Jag och mina två finska kursare såg ut som frågetecken och lämnade in tre blanka test till läraren och fick därmed tillåtelse att sitta kvar i salen. Sedan fick vi uttala olika ljud som används som ”initials” eller ”finals” i mandarin. Jag och Christine, en annan svenska, konstaterade snabbt att det lät som danska när vi rapade efter. Till exempel låter m-ljudet precis som när man uttalar det danska ordet mor. Kan nog bli en festlig kurs!

Imorgon blir det två föreläsningar – den ena handlar om protester och revolutioner i det moderna Kina och den andra handlar om Kinas och den nya världsordningen. På kvällen ska vi åka till Happy Valley och spela på hästkapplöpning. Det ska tydligen vara helt galet och en riktig folkfest med drygt 35 000 åskådare. Kul!

Loggbok i den doftande hamnen

Macao Baby!

Mina föräldrar döpte inte mig till det mest gångbara namnet internationellt. Carl-Johan är långt och svåruttalat för många utanför Norden, så därför presenterar jag mig alltid som ”Carl” när jag träffar utom-nordiska personer (förutom i tullen då). Detta ledde till att jag fick ett macaoesiskt namn – Coral! När jag beställde en kaffe på Starbucks sa jag glatt ”Carl”, vilket baristan lite lätt missuppfattade. Jag vet inte om jag ska känna mig glad eller förnärmad, men cappuccinon var god så jag får väl gilla läget.

Jag och Thomas gjorde nämligen en utflykt till Macao SAR under söndagen. Det tog ungefär en timme med turbojetfärja från Hongkong och det hela kändes som att åka katamaran till Köpenhamn innan Broen byggdes.

Macao är en före detta portugisiska koloni som numera också är en särskilt administrativ region i Folkrepubliken Kina. Till skillnad från Hongkongs 7,1 miljoner invånare har Macao en stadig population på runt 700 000 pers där drygt 98% är kineser och 2% portugiser. Trots detta är portugisiska ett av de officiella språken så (nästan) alla skyltar står på mandarin, portugisiska och engelska (sistnämnda främst för turisternas skull).

Väl i Macao tog vi en buss till Senate Square och konstaterade att torget lika gärna skulle kunna ligga vid Medelhavet. All arkitektur var typiskt västerländskt och de större märkeskedjorna låg vid torget. Vi tog en eggtart (portugisiskt wienerbröd) samt en kaffe på Starbucks och skulle sedan kränga en hamburgare på McDonalds (vi hade bråttom till vår sightseeing och ville bara ta något snabbt). Jag fick lära mig den hårda vägen att McDouble inte innebar en hamburgare med två köttbiffar i, utan att den snarare bestod av en cheeseburgare utan köttbiff alls. Missledande kan man kanske tycka, men jag och Thomas började dra paralleller till en känd scen i Pulp fiction, så det gjorde inget.

Vi besökte Macao Museum som låg på Monte Fort och fick lära oss mer om västerländs kolonialism, handel och krig. St Paul-katedralen (eller katedral och katedral, det enda som återstår är en vägg av en före detta katedral. Men när man får reda på att den byggdes på 1500-talet och fortfarande står kvar så är det ganska häftigt). Därefter åkte vi till A-Ma-templet, som var en riktig besvikelse. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men med tanke på att templet var från 1488 så trodde jag att det skulle vara mer än rökelser och röda papperslampor på ett berg. Som plåster på såren besökte vi de Moriska barackerna och försökte hitta ett ölcafé i kvarteren i närheten, men då det var söndag var det mesta stängt.

Istället tog vi en buss till Taipa, grannön som också är en del av Macao SAR. Där åt vi friterad fisk och jordnötsgryta med ris för nästan inga pengar alls. Macao är mer slitet än Hongkong och desto billigare. Mat och dryck i Macao kostar ungefär lika mycket som på en nation, vilket gör att man vill beställa in fler rätter än man orkar äta.

Efter Taipa-vistelsen åkte vi till Grand Lisboa, ett av Macaos största kasinon. Sedan återföreningen med Kina har Macao försökt att profilera sig som Asiens Las Vegas, och det var mycket verksamhet vid pokerborden denna söndag. Vi testade roulette och förlorade allt vi satsat, innan vi testade en enarmad bandit som lät fru Fortuna vara med oss.

Helt enkelt en bra dag i Macao, som får 3 av 5 Gyllene Måsar.

Over and out!

Loggbok i den doftande hamnen

Jag har fått en roomie!

Nu har jag fått en roomie! Thomas heter han och kommer från Bergen. Känns skönt att dela dessa 19 kvadrat med någon som har ungefär samma kulturella bakgrund. Det blir därmed inte lika mycket engelska, men jag tänker att det är skönt att få prata svenska med någon när jag väl är hemma på rummet. Dessvärre pratar Thomas norska med Bergen-dialekt, vilket gör att jag förstår ungefär hälften av vad han säger och får fråga om konstiga ord. Min svenska verkar han kunna utan problem och när jag försöker uttala hans norska, konstiga ord så blir det mer danska än norska.

Igår var det introduktionsdag för oss utbytesstudenter. I en stor aula fick vi lyssna på tal och uppmaningar från professorer, polismästaren i Sai Wan-distriktet (en glad skotte som med glimten i ögat förklarade att man skulle använda ”common sense” för att inte hamna i trubbel), två psykologer (som förklarade på ett pedagogiskt sätt att vi kommer må skitdåligt inom loppet av tre veckor och bara vilja åka hem – men att det blir bättre sen) och tidigare utbytesstudenter (en finländare som hade mer amerikansk dialekt än amerikanarna själva. Conan O’Brien-effekten?). De bjöd på kinesiskt nyårsgodis, gav oss lyckönskningar inför det kinesiska nyåret (som är i början av februari) och poängterade att vi var här för att ha roligt och studera.

Vi är drygt 350 studenter från 41 olika nationer som börjar den här terminen, vilket ju är väldigt festligt. Så pass festligt så att vi bestämde oss för att göra en riktig helkväll på stan. Några andra skandinaviska utbytesstudenter styrde upp en förfest och sedan tog vi taxi in till Lan Kwai Fong-district, en bargata med nästan bara västerlänningar. Det var bra drag och många andra utbytesstudenter där vilket var kul. Däremot har LKF en klubbkultur som ger vatten på kvarnen för Pär Ström och hans antifeministiska jämställdister. Som vit, man och västerlänning förutsätts det att man har mycket pengar. Jag är student. Jag går på bidrag. Jag har inte mycket pengar, men jag har så jag klarar mig. Men på klubben blir jag stoppad i entrén för att jag inte köpt en svindyr drink att ha i handen, medan mina nyfunna tjejkompisar glatt går förbi entrén och ut på dansgolvet utan att betala ett öre. Och när jag precis druckit upp min drink, kommer en vakt fram och lyser mig i ansiktet med ficklampan och säger att jag måste köpa en ny drink. Vaddå sprithets liksom?

Efter utekvällen passade jag på att köpa falafel. Inget går upp mot Lundafalafeln (ja, jag tycker inte falafeln smakar bättre i Malmö), men den har var förvånansvärt god. 4 av 5 hummusskålar.

På grund av gårdagens festligheter tog jag och Thomas en välbehövlig sovmorgon och åkte till Kowloon först vi tvåtiden för att köpa kameror. Vi strosade runt i Mong Kok, där det kryllade av affärer och asiater med stora shoppingbags. Jag och Thomas var ungefär ett huvud längre än övriga besökare på marknaden, vilket var väldigt behändigt då vi kryssade fram i folkmassan för att hitta elektronikprodukter. Det blev ingen ny kamera den är gången, men däremot massor av kinesiskt nyårsgodis som nästan uteslutande smakar socker.

Våra planer för morgondagen är att besöka Macao, som är en särskild administrativ region i Kina precis som Hongkong. Macao var en koloni under det portugisiska imperiet och var européernas första och sista koloni i Asien. Idag är Macao Asiens motsvarighet till Las Vegas, så förutom att gambla så ska vi även se ruiner av en katedral och kanske gå på historiska museet.

Over and out!

Loggbok i den doftande hamnen

Stormar om Leung

Huj vad tiden går! Idag har jag för första gången besökt Hong Kong University. Runt 20 olika byggnader som alla har mellan 6 och 12 våningar utgör själva campus, som är beläget på en kraftig slänt nedanför Victoria Peak. Jag och Tanja yrade omkring bland lektionssalar och caféterior ett bra tag innan vi hamnade vid rätt reception och jag kunde registrera mig som student. Mitt första intryck var väldigt positivt, då de var proffsiga vid registreringen och de studenter vi träffat när vi yrat runt var öppna och hjälpsamma.
På kursmötet senare på eftermiddagen träffade jag en kanadensare vid namn Kelly som var minst lika vilsen som jag. Hon hade inte registrerat sig ännu och muttrade bittra ord om att hon hade missat den informationen. Jag hjälpte henne till vårt Department Office så att hon fick några viktiga välkomst-dokument och kunde orientera sig på Campus lite bättre. Imorgon är det ”upprop” för oss utbytesstudenter på alla fakulteterna och det ska bli spännande att se vilka vi utbytesstudenter är som ska vara här under våren. Pirrigt!

Annars är det mycket politik i Hongkong just nu. Den sittande VD:n (eller borgmästaren/premiärministern) Leung anklagas för byggfiffel. Förra året gick han till val genom att bland annat politiskt smutskasta sina motkandidater och hävda att de ägde fuskbyggda hus. Nu har det kommit fram att Leung själv bor och äger ett fuskbyggt hus, och därför blev det polsk riksdag i den lagstiftande församlingen i går när Leung skulle försvara sig offentligt. Jag och Tanja satt och väntade på en färja till Kowloon när plötsligt alla Hongkongeser rusade mot TV-skärmarna för att se när oppositionen kastade flygblad och höll upp dockor förställande Leung med Pinochio-näsa. Enligt en hongkonges vi träffade på bussen idag är det mycket nära att Leung avsätts för att inte ha följt lagen. Återkommer när det hela utvecklats mer.

Något annat som är väldigt fascinerande är den hongkongesiska byggkonsten. Arbetsmiljöverket hade fått krupp om de fick se de bamburör som ihopsurrade med tejp eller läderskärp utgör byggnadsställningar till skyskraporna i stan. Bamburören är inte ens fastgjorda i marken, utan står med endast en spets ned i asfalten.
Tänk om Sverigedemokraterna börjat mucka med Soran Ismail i Hongkong istället för på Kungsgatan. Bamburörs-Erik låter ju inte lika häftigt som Järnrörs-Erik liksom.

img_1121_50f82dc4ddf2b307c6690e33

Idag var även jag och Tanja på IKEA en sväng och köpte prylar till mitt lilla spartanska rum. Diskborstar, handdukar, lakan, lampa, tallrikar, glas, bestick och mycket mer fick inhandlas, för det CEDAR (studentorganisationen jag hyr av) bjuder på är vångingssäng, skrivbord, stol och garderob. Sedan har jag i och för sig eget ”kök” (ja, en gasolplatta och en vask) och tvättmaskin (lyx!), så jag ska kanske inte klaga.
Pokfield Road Residences är tydligen främst till för Postgraduate (och då kan man ju fråga sig vad jag gör här?) och har därför inte gemensamt kök eller något vidare samlingsrum. Däremot ska jag dela rummet med en annan kille som också läser vid Department of Social Science, men han har inte dykt upp än. Hoppas han gillar kastrullsettet ANNONS och matlådorna JÄMKA så att vi kan dela på grejerna.

Igår besökte vi Kowloon Park, en fin liten grön oas på norra sidan av Hongkong som påminde lite om New Yorks Central Park (mest för att det var massor av skyskrapor runt om, annars är likheterna ganska få. Men ändå!). Där lekte vi kurragömma i en labyrint, tittade på sköldpaddor i damm och aror i bur och lät oss imponeras av en äldre man som övade krigskonst med sitt svärd. Vädret är ungefär som en sen vår i Lund, vilket innebär möjligheter för uppkavlad skjorta och shorts under dagtid. Hörde att det var snökaos i Skåne häromdagen – trist för er!

Nu ska jag packa upp det sista ur resväskan. Hörs!
Loggbok i den doftande hamnen

Första kontakten med pinnarna

Idag fattade jag på riktigt att jag är här. På plats. I Hongkong. Det var när jag åkte shuttlen till hotellet och tittade ut och såg alla skyskrapor som jag tänkte ”Det här är mitt hem de kommande fem månaderna” och det känns helt overkligt!

Jag mötte upp Tanja på hotellet och fixade på rummet innan vi gav oss ut för att hitta en restaurang. Det där med menyer på engelska var inte det lättaste, men till slut hittade vi en seafood-restaurang som hade många gäster, och den valde vi. Servitrisen kunde knappt någon engelska och efter lite pekande lyckades vi beställa in gratinerad hummer med nudlar och biffbitar i soja och valnötter. Mycket riktigt fanns bara pinnar att tillgå, så vi sa ”tur att vi inte har bråttom” och åt i godan ro.

Efter det kilad vi förbi en affär som hade väldigt lågt i tak vid sin entré och köpte snacks. Nu har vi kollat på Hunger Games och jag har svarat på en del mejl. Jetlaggen sitter verkligen i. Min kropp tror att klockan är 18:48 medan klockan i hongkong är 01:48… Så ska försöka somna snart hade jag tänkt.

En annan kul sak hände idag när jag ksulle logga in på facebook och möttes av följande meddelande:

”Do you have a Chinese name?
You can now show your Chinese name on your Profile to people using Facebook in Chinese, while still displaying Carl-Johan Kullving to everyone else.
Many of your friends also have Chinese names”.

Så det ska bli månadens stora uppdrag – att få ett kinesiskt namn!

Loggbok i den doftande hamnen

Kastrup

Så var det dags för det tårfyllda farvälet till mor, far och E innan jag passerade säkerhetskontrollen på Kastrups flygplats. Klart jag kommer sakna alla här hemma, men just nu går jag på så mycket överskottsenergi att jag inte fattar vart jag är på väg riktigt.

Tidigare idag opponerade Per och Sofie på min kandidatuppsats, och vår examinotr Ted gillade tydligen det jag skrivit för jag blev GODKÄND!!! Woho! Nu har jag alltså i teorin en färdig kandidatexamen! Känns riktigt mega att ha det i bagaget nu när jag lämnar för terminen på HKU.

Numera kan ni kalla mig ”kandidat Kullving” och vi firade på Klostergatans Vin och Delikatess i Lund. Riktigt mysigt och gott, och Robin passade även på att komma förbi och säga ”Hej!” och ”Hej då!” och utdela en kram för vardera hälsning. honom har jag inte träffat sen september, så det värmde!

Nu sitter jag och väntar utanför gaten. Min taktik är att vara vaken på flighten till London för att sedan tokdäcka efter middagen på flyget till Hongkong.

Och just det – känslan av att vara pluggfri (!) fram till nästa måndag är SÅ SKÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖN(t).

Loggbok i den doftande hamnen

Att välja utbytestermin…

bloggbild_1_50f336a2ddf2b315d7e52e29
Så här såg det alltså ut när jag resonerade mig fram till vart jag ville åka på utbytestermin.

Givetvis står listorna helt utan rangordning, men man kan väl konstatera att jag ville läsa samhällsorienterade ämnen och gärna i ett engelsktalande land. Jordan och Libanon åkte bort efter att jag besökte herr W på hans utbytestermin i Betlehem och insåg att jag gärna skulle kunna lite arabiska för att ge mig på den utmaningen.

Uppenbarligen är det viktigt för mig att det är ”bra studiesocialt” och ”lagom mycket plugg”. Exakt vad detta innebär vet jag inte, men det återstår att se om Hongkong levererar detta!

Loggbok i den doftande hamnen

Mindre än 24 timmar kvar…

… innan jag befinner mig i luften på väg till Fjärran Östern (som vi västerlänningar så gärna benämner allt öster om Istanbul).

I fredags var det visumkaos då FedEx försökt lämna paketet utan att någon var hemma. Igår evakuerade jg mitt rum i Lund så Oscar kan flytta in på tisdag. Jag fattar inte att man får plats med så mycket kläder och grejer på ynka 19 kvadrat?! Mycket väskor behövdes i alla fall, men nu är det hemma på Råå. Därefter var jag och E på Dunkers kulturhus och spanade in två utställningar och käkade hemmagjord pizza på kvällen.

Idag har jag blivit riktigt packad. Lite för packad, då resväskan väger 3 kilo för mycket. Funderar på vad som ska offras först, och just nu ligger väl ett par skor mest risigt till. 20 kilo är inte mycket när man ska vara borta en termin!

Sitter nu hemma hos E i Lund och filar på opponeringen. Imorgon klockan 08.00 får jag min dom och 10-12 ska jag opponera på två andra kursares C-uppsatser. Hoppas, hoppas, hoppas dessa två månader av slit inte varit för jäves…

Sov så gott, kära followers!

Loggbok i den doftande hamnen

Uppsatsen inlämnad!

Imorse vid 10-tiden lämnade jag in min kandidatuppsats och firade med Tröley-bubbel!

Träffade även uppsatssekreteraren som sa att jag förmodligen kunde få opponeringstid den 14:e, vilket känns skönt. Om drygt en timme befinner jag mig på Smålands för lite uppsatsfestande och eventuellt kramkalas.
Nästan alla av mina kursare ska ut på antingen praktik eller utbytestermin över hela världen, så ikväll blir lite ”sista natten med gänget”, om jag inte blir bjuden på typ Annikas uppsatsfest i maj/juni också.

Annars har jag tillbringat drygt fyra timmar av dagen med att mejlkonversera med en sekreterare för HKU CEDAR, som hjälper mig med visum. Förhoppnignsvis ska det vara löst nu.
Har även inlett evakueringen av mitt rum nu och plockat ned tavlor, lagt böcker i lådor och försöker komma ihåg alla viktiga dokument jag ska skriva ut och/eller scanna in.

Men nu väntar lite kvällsmat.

Over and out.

Loggbok i den doftande hamnen

Sagan om bloggandets återkomst

Ta-da!
Nu har jag skaffat en blogg igen. Senast jag höll på med sånt här var 2008 och under tämligen mindre seriösa former, men jag har insett att en blogg kanske är det bästa kommunikationssättet för att nå alla er trogna fans hemma i Sverige.
Nu sitter jag och renskriver min fantastiska C-uppsats som handlar om nationell identitet i Hongkong och Macao. Har typ 5000 ord för mycket och tre dagar kvar till deadline. Efter deadline blir det uppsatsfest, städning, korridorsfest, packning, evakuering från NH4, middag, plugg, häng med Evelina, familjemiddag, opponering på C-uppsatser och därefter lyfter flyget!
Om allt går i lås vill säga. Varför inte maximera tiden innan man sticker liksom?
Åter till skrivbordet!